Blodet forsade när kroken satt fast djupt i min hand, svordomen ekade högt över isen på sjön och skrämde garanterat slag på de stackars djur som eventuellt befann sig i skogen intill! Jag hade tappat min drömöring efter mitt tredje försök på sjön, den natten var det inte lätt att sova.
Bilen var stuvad med allt som behövdes för ismete när jag hämtade upp min fiskekamrat Max och lämnade Orsa i riktning mot Rättvik-Boda Fvof. Detta skulle bli mitt femte besök på sjön som hyser ett bestånd av självreproducerande insjööringar med storlek och skönhet som knappt kan beskrivas med ord.
Mats från Leksand som blivit en trogen kamrat på mina försök anslöt vid sjön, vi var redo! Deepern visade 21 m och vi täckte av ett ganska stort område med våra sex spön var, vilket är det som är tillåtet enligt reglerna. Fiskevårdsområdet kan idag erbjuda ett unikt fiske efter storvuxen insjööring, skapat genom sunda regler och noggrann kontroll av stammen där fisken går upp för lek.
Efter vi hade missat några fäll tidigare valde jag att förfina tacklet samt att gå ner i storlek på betesfisk. Rullen en Shimano TR200-G laddad med 0,40 Sufix XL Strong är en bra kombination när större fisk är att vänta, en tafs med Sufix Invisiline Cast (flourocarbon) i samma diameter och till sist VMC trekrok 8650BZ (extra stark) strl 8 fick bli valet för dagen. Mellan den meterlånga tafsen och huvudlinan knyts ett lekande och en självlysande gummipärla utgör stoppet för ett kulbly på 2,5 gr.
Vi hade även vid tidigare försök fångat några väldigt vackra gäddor som oxå stryker omkring pelagiskt i jakten på bytesfisk, så man vet aldrig vad som väntar. Öringen verkar vara en sjusovare av rang här då alla tips jag fått sa att före 11.00 var det bara att passa på att minska förrådet av medhavd matsäck, men prick 10.30 kom första fället och pulsen steg till ohälsosamma nivåer direkt. Efter krokning känndes direkt de karakteristiska gungningarna från en gädda och en vacker trekilosfisk förpassades snabbt tillbaka för att växa på sig.
Klockan passerade 12 och den ena fiskehistorien efter den andra kryssades av i protokollet. Just när jag ugglenacken är som mest avslappnad skriker Max fällning! Med två inopererade skruvar i höften flyger jag fram (nåja!) och greppar spöet, linan går stadigt ut. Jag spänner försiktigt upp så jag är säker på att linan är sträckt och gör mothugg direkt, nu känner jag att det är något annat på kroken. Hjärtat håller på att lämna kroppen när Max skriker ÖRING, fisken är relativt snäll men n väl huvudet är en bit in i hålet kommer det svåra. Max styr skickligt tafsen i centrum för att minimera nötning mot iskanten, när fisken lyfts upp på avkrokningsmattan kommer ett fullkomligt okontrollerat vrål av lycka, en sådan där känsla som jag bara kan jämföra med när mina barn föddes.
Visst har jag fångat tyngre fiskar i mitt liv men denna är verkligen speciell, just den uppoffring av tid i en målmedveten satsning som äntligen lyckas är svårt beskriva. Det var med ett stort leende som jag returnerade fisken, mission accomplished!
Man skall ha väldigt klart för sig att fiske efter stor öring vintertid kräver ett tålamod av rang, men belöningen simmar omkring och med planering och de tips ni fått så ökar chanserna. Besök gärna någon av de sjöar som finns inom detta område så är dom ännu större.
Tack Jonas, Anders, Ingemar, Max, Mats och Fredrik som motiverade mig och berikade min arsenal av sportfiskeminnen. Nästa gång tar vi en ännu större.
Hörs!
