En svag elektrisk laddning viner genom spöt! En hård smäll vid båtkanten.
Första gäddan på Sveriges största sjö!
En ny bekantskap
Jag har fiskat runt om på många platser i vårt avlånga land. Spinnfiske, flugfiske och trollingfiske.
Men av någon anledning har det aldrig blivit av att besöka Sveriges största sjö Vänern! Men just idag så ändrar vi på det.
– Det plingar till i telefonen
Konversationen mellan mig och min nya bekantskap Morgan ”Mogge” Lewin duggar tätt. Vi pratar om fiske och fiskar, väder och vind, och spänningen innan det hugger. Morgan har fiskat många platser på både Vänern och Vättern och har bjudit ner mig för en träff och lite fiske.
En sak som gläder mig otroligt mycket inom fisket är chansen att lära känna nya människor. Byta idéer och dela kunskap med varann. Jag anser mig vara en lättsam person och drar mig inte för att åka iväg för att uppleva detta.
Idag har jag med mig min goda vän Jimmy och vi är strax framme vid infarten utanför herr Lewins gård. Båten står redo och vi kliver raskt ur bilen och skakar hand.
-har bilresan gått bra?
Morgan känns som en glad och genuin person och vi blir ombedda att packa in våra saker i båten.
Sista biten fram till vattnet så pratas det ännu mer teorier och ev. upplägg för dagen. Vi har kraftiga vindar vilket kommer ställa till det för oss en hel del då Vänerns vågor snabbt blir långa och höga.
Väl på vattnet
Hamnen uppenbarar sig och vi ser fler ekipage som står på rampen. Laxtrollare, mindre båtar från stugfolket och några välkända gäddfiskare. Vi pratar snabbt igenom grupperingarna och hälsar varmt. När vi sakta glider ut från hamnen så skingrar sig båtarna åt alla håll och kanter. Vi var på väg!
Vi gör ett snabbt stopp redan efter några minuter. Vindarna är hårda och suger tag i kläderna när vi ställer oss upp. Men vi är på bra humör och riggar iordning våra saker. Ett bete som har vart och är mycket i fokus i år är Rapalas nya X-Rap Otus. Med en vid och bred tail och ett härligt vaggande så väl simmandes som sjunkandes gör att både jag och Mogge är snabba att välja ut en färg som vi tror ska leverera.
Vi fiskade av första stoppet intill en grynna relativt snabbt men utan resultat. Vindarna gjorde så att ett relativt snabbt beslut att försöka hitta lite mer läsida togs.
Det är helt klart en överväldigande känsla när Vänerns stora vidder öppnar sig. horisonten försvinner och man känner sig rätt ensam därute på dom massiva vågorna som slår mot båten. Vi närmar oss lugnare vatten och förbereder oss för att fiska av ett sund mellan två vikar.
Arga välmatade små donnor
Första kontakten blev en liten smäll som inte krokades. Några revor bak på tailen ökade dock pulsen lite i dom övrigt sega första timmarna. Vi fortsatte leta fisk och områden som ev. skulle hålla mer aktiv fisk men väderförhållanden gjorde det svårt att röra sig på öppnare vatten. Trots att vi hade en gedigen båt och flytetyg så måste man ha respekten för vattnet och veta begränsningen. Men Vänern var redan för mig en otroligt spännande sjö. Även om fisket längs vasskanter kan vara otroligt roligt så är för mig fisket på grynnor och öppnare vatten mer spännande.
– här går det som en stenås.
Mogge pekar mot spetsen av ett område och man såg tydligen färgskiftningen i vattnet där vågarna tryckte mot den grunda åsen. Tre stycken Otus flyger snabbt igenom luften och landar på varsitt håll. Det dröjer inte länge innan jag hör Mogge ropa till
-fisk!
Jag är snabb på håven men vi inser att det inte är nån jätte. Men en välmatad ryggbred fröken fick bli dagens första fisk. Och den var efterlängtad. Ett par snabba bilder och sen fick hon simma åter.
En argsint fröken tagen på X-Rap Otus i färgen (ROLL)
Stenhårt under båten
Jag måste erkänna att jag blev rätt tagen av Morgans gädda. Det var ingen super stor fisk men själva färgerna och beteendet på den var anmärkningsvärd. Kompakt, ryggbred och en argsint blick gjorde mig ännu mer nyfiken på hur en av dom större individerna skulle se ut. Innan vi lämnade åsen har Jimmy lyckats kroka ytterligare en gädda. En dock mindre variant tagen på Storms Tbone shad.
Vi gjorde en sista och mindre förflyttning till ett större och flackare område. Där vi valde att lägga lite extra tid då vinden var lite lugnare där och det fanns mycket att fiska på.
Vi tillämpade ett ”drivfiske” och arbeta oss längs med massorna på lite olika djuplinjer. Även här har vi ett flertal kontakter med nån mindre gädda och vi laborera med fiskemetoder och olika beten. Snabbt, långsamt, med långa spinnstopp eller monotont invevande.
Under en fiskedag för mig så finns det alltid ett personligt mönster. Jag brukar ofta återgå att avsluta den sista tiden med den första metod och bete jag alltid startat med. Varför vet jag faktiskt inte.
Jag startade dagen med ett väldigt långsamt fiske, korta vevstopp och en X-Rap Otus. Och automatiskt avslutar jag även dagen så. Dock med färgen (HLW) Halloween.
Mogge pekar på ekolodskärmen och kollar på mig.
-Ser du linjen här? Precis på ”väggen” ner till fem meter brukar det kunna stå fisk.
Vi fortsätter driva av kanten ett tio-tal meter till. Och precis när jag börjar skymta Otusen vid båtkanten så försvinner den lika snabbt. Ett hårt och intensivt hugg drar betet ner mot botten. Det är en stark fisk!
Ingen gigant men ändå min första gädda på Vänern som nu ligger i håven! Glad och sprallig undersöker jag ivrigt håven likt ett barn grävandes i godispåsen. Vad har vi därnere egentligen.
– Haha jävlar vad arg hon ser ut?
Gäddan lyfts och vi tar såklart några snabba bilder innan jag får äran att släppa tillbaka henne. Jag tar ett par steg fram mot Mogge och klappar han på axeln!
-Tack får håvningen och första Vänern gäddan Mogge! nästa gång få du komma till Dalälven!
