Att förleksfiske efter gädda under långa stunder kan vara en händelselös syssla är ingen överdrift. Det kan nog de flesta som gett sig i kast med det skriva under på. De senaste veckornas fiske har för min del präglats av hårda och kalla nordanvindar vilket knappast gjort fisket enklare.
För att ha en chans att lyckas med det tidiga vårfisket i större vattendrag använder jag ekolodet mycket mer aktivt, och till viss del lite annorlunda, än under andra tider på året. När vattnet är kallt och gäddorna ofta står och trycker letar jag helt enkelt efter större ekon med hjälp av sidoseende ekolod. Och där fisken finns koncentrerar jag mitt fiske.
Betesfisk lockar predatorer
I ett av de vatten som jag ofta fiskar i har enorma mängder braxen samlats och uppehållit sig på ungefär samma plats under ett par veckor. Faktum är att det bitvis varit så mycket braxen att ekolodssignalen inte nått botten.
Senast jag var där kunde jag tydligt se hur ett antal större individer tryckte vid botten ett tiotal meter från det gigantiska stimmet av braxen. Och givetvis var jag tvungen att se om de gick att locka till hugg…
I det första kastet räknade jag ner betet till botten och hann inte ta mer än ett par vevtag innan hugget kom. Hårt, distinkt och utan pardon klippte gäddan en långsamt fiska blåorange Otus (färgkod BGH).
En stor fördel med Rapala X-Rap Otus är just att den kan fiskas extremt långsamt, och snabbt om så önskas, samtidigt som den bibehåller gången. Redan i droppet fiskar den då den sjunker horisontellt med svansen vaggande.
I nästa kast återupprepades det hela och tätt över botten kom hugget. Lika hårt och distinkt följt av gäddans karaktäristiska huvudskakningar. Kul! Även om fiskarna knappast var några monster så gav de ökat pepp efter många händelselösa timmar.
Fisken krokades av i ytan och proceduren upprepades. Betet landade i vattnet, jag räknade sekunderna den sjönk för att kunna fiska den precis så bottennära som tidigare och resultatet blev detsamma. Ett stenhårt hugg! Men nu uteblev huvudskakningarna och fisken höll botten mycket bättre… Det var en gös på knappa fem kilo som fattat tycke för Otusen. Inte riktigt vad jag hoppats på men en kul överraskning.
Dagens fångst – på bild
En ännu roligare överraskning bjöd min fiskekompis Robert Führ på en stund senare. Mitt under en förflyttning ringde han och undrade om jag hade lust att hjälpa till att fotografera en större fisk han precis landat. Självklart vände jag båten och satte kurs mot hans position.
Nästan exakt ett år tidigare var rollerna de omvända när han fick komma och hjälpa mig att fotografera en fisk på 12,6 kilo. Nu var det min tur att hjälpa till.
Väl på plats möttes jag av en leende fiskekamrat med en fin gädda i håven. Tillsammans fastställde vi längden till 115 centimeter och vikten till fina 12,2 kilo innan hon fick friheten åter.
Det är den typen av fiskar som gör varje pass, hur händelselöst det än må vara, spännande och varje kasst utan hugg värt att återupprepa.
Ut och testa dina vatten! När du som minst anar det kan hugget som förvandlar knäna till spaghetti komma!
Och du… följ mig gärna på Instagram för mer fiske! På instagram.com/moggelewin hittar du mig.
