Den här vintern har präglats av hårda vindar och total avsaknad av is i mina hemtrakter kring Örebro. Ett dilemma för oss sportfiskare. Av den anledningen har mycket tid lagts på planering, utrustningsvård och ständig koll på väderprognoser. Allt med förhoppningen om att det skulle uppstå en lucka i blåsandet som gav möjlighet till gäddfiske från båt.
Prognosen inför helgen, och framförallt söndagen, såg nästan för bra ur för att vara sann. Svaga vindar, sol och några plusgrader innebar att bilen packades och båttrailern kopplades till dragkroken. Äntligen!
I hamnen blåser det ännu mindre än väntat och jag sjösätter och styr båten mot den första fiskeplatsen.
Sol och vindstilla – äntligen storfiskväder!
När solen stiger över trädtopparna och strålarna värmer så känns det nästan som vår. Sjön ligger spegelblank och himlen är klarblå. Jag vet att många inte uppskattar den typen av väder för gäddfiske – men jag gör det.
I mina ögon är det storfiskväder – i alla fall så här års.
Inledningsvis fiskar jag på en fjärd där betesfisken står packad på branterna. Ett fåtal större ekon syns bland stimmen men de visar inget större intresse för betena. Vattnet är riktigt kallt, bara 2,5 grad, och jag bestämmer mig relativt snart för att ge upp platsen och söka betesfisk och varmare vatten.
Varmare vatten hittar jag rätt snart men betesfisken är som bortblåst… Visst finns det mindre stim – men inte de större koncentrationer jag hoppats på och tyvärr verkar de ohotade av stora, elaka sjövargar…
Djupt, långsamt och tålmodigt
Kring tvåtiden hittar jag så äntligen en lite större koncentration av betesfisk. På sexton meters djup står de parkerade. Och i utkanten av stimmet tecknas ekon av större individer … Det är här jag ska spendera resten av fiskedagen tänker jag för mig själv. Att fiska på djupt och långsamt är tidskrävande, och i viss mån även tålamodskrävande, men det finns ingen anledning att stressa vidare utan att ha testat alla tänkbara angreppsvinklar på stimmet.
Ett hugg – en fisk
Efter någon timma kommer så årets första gäddhugg. Stenhårt klipper den en långsamt fiskad X-Rap Otus i mörtfärgen ROL. Fisken går rakt i sidled med tunga knyckar och det känns som en bättre fisk! När så stjärtfenan bryter den spegelblanka ytan ser jag längden på fisken. – Den är rätt lång, säger jag för mig själv och förbereder håven. Väl i håven kan jag konstatera att den är rätt lång men framförallt är den tjock. Magen är välfylld och uppenbarligen har den levt gott på betesstimmet.
Avkrokningsmattan blöts, vågsäcken plockas fram och måttbandet rullas upp medan fisken vilar i håven. Det är dags att kolla vad årets första gädda har för mått…
Jag och min vän Robban Führ har en överenskommelse om fotohjälp; är vi ute på samma vatten samtidigt och någon av oss landar en fisk över tio kilo så assisterar vi varandra med fotografering. Det har jag skrivit om tidigare här »
Och Robban är ute på sjön – det vet jag. Så han får ett samtal och svarar att han kommer direkt. Fisken väger nämligen in på 10,22 kilo och med en längd på 108 centimeter så är det en gädda i utmärkt kondition som avbildas i eftermiddagens sista solstrålar.
Ett hugg, en fisk. En fin start på ett fiskeår som jag har stora förhoppningar inför!
Mer fiske på Instagram
Följ mig gärna på Instagram för mer fiske: @moggelewin
