Den här våren har mitt fokus legat helt på abborre och gädda men för ett tag sedan bestämde jag mig för att bryta av det med gösfiske. Nu när kvällarna är ljusa kan man ju faktiskt hinna med ett vetikalfiskepass efter jobbet. Och i tider med social distansering finns det förmodligen ingen bättre plats att vara på än på sjön.
Med tanke på att jag inte skulle fiska så många timmar bestämde jag mig för ett mindre vatten där jag hoppades kunna hitta dem relativt snabbt. Annars är risken att man bara åker och letar utan att fiska en hel kväll…
Med kaffetermos, ett par mackor och ett par spön sjösatte jag båten och satte kurs mot ett djupområde som gösarna bruka uppehålla sig i eller i närheten av.
I den första branten, från grunt vatten till större djup, fanns det gott om betesfisk och det är ofta ett tecken på att rovfisken borde vara i närheten.
Från skoningslös till ointresserad
Den första gösen jag såg på ekolodsskärmen tvekade inte en sekund när jiggen dansade ner i vattenmassorna. Redan halvvägs ned verkade den ha observerat jiggen och steg för att klippa den så snart jag bromsat upp den nån meter ovan. Pang! Det var en mindre fisk, uppskattningsvis kring två kilo, som snabbt krokades av i vattenytan.
Efter en stunds letande kunde jag hitta ett par ekon till, varav ett som signalerade större fisk, men de var inte alls lika imponerade av betet. Istället för att stiga och hugga så vek de, på klassiskt gösmanér undan, efter att ha genomskådat bluffen.
Trots att jag serverade dem flera olika beten ville de helt enkelt inte käka.
Stenhårda hugg från gädda och gös
Jag bestämde mig för att undersöka sjöns största djup, kring 14-15 meter, för att se om fisken var mer i stöten där. Spridda skurar av betesfisk, ofta ”sönderjagade” stim, är ett gott tecken på att rovfisken är på jakt i området. De två första ekona jag hittade och kunde fiska på resulterade båda i stenhårda hugg. Det ena i form av en gädda och det andra en gös – båda jagandes i frivattnet.
När jag vertikalfiskar över vatten med stor djup undviker jag att släppa betet på fisk som står djupare än 8-10 meter eftersom det kan innebära problem att återutsätta dem.
Grunt fiske gav resultat
Efter de två fiskarna hittade jag inga fler större ekon och bestämde mig för att göra en sväng in på grundare vatten. På sex meters djup tecknade ekolodet en grupp fiskar som stod parkerade ett par meter över botten. Försiktigt smög jag mig på dem och lät Storm-jiggen dansa ner mot dem… En av fiskarna bröt sig omedelbart ut från gruppen och attackerade jiggen. Pang! Fast fisk och ett spö som bugar rejält – precis vad man längtar efter.
Fisken gick i håven och jag kunde rigga kameran för att ta ett par snabba bilder. Innan hon fick simma åter vägde jag henne i vågsäcken och kunde konstatera att jag fångat det var den största gös jag fångat i den sjön hittills; 5800 gram exakt.
Tillbaks till brottsplatsen
I den svaga vinden driftade jag bort från platsen men när jag smög tillbaks fanns faktiskt de andra fiskarna kvar i området. Samma smygande taktik fungerade på nytt och ännu en femkilos gös högg.
Två femkilos i det vattnet är jag riktigt nöjd med. Ibland är det enkelt…
Innan jag bröt upp och åkte hem kring midnatt fick jag en väldigt ytligt jagande fisk. Bara nån spölängd under båten klippte den betet utan att tveka. Dryga 4200 gram ilsken gös lät sig motvilligt fotograferas innan den simmade åter.
Minuten innan hade jag fiskat på en annan fisk som så snart jiggen sänktes ned vek undan. Man blir aldrig riktigt klok på gösen – och det är väl en stor del av tjusningen. När man väl lyckas känns det extra kul!
Ta hand om er och skitfiske!
/Mogge
