Jag låter betet sjunka till botten, tar några vevtag samtidigt som jag lyfter spötoppen. Långt där nere i djupet känner jag tydligt hur betet arbetar. Sen låter jag betet dala ner mot botten igen. För att göra samma igen. Förhoppningarna är stora då jag precis sett en grupp abborre på mitt ekolod. Det tar bara till tredje droppet innan det suger till i spöt.
Rullen ger ifrån sig lite lina och det tar en stund innan William kan sätta håven runt en fin abborre på runt 7-8 hekto.
Ni som läst och kommer ihåg ett av mina tidigare blogginlägg har jag klassificerat mig som en ren ”jiggfiskare” när det kommer till abborre. Den här säsongen har jag dock ändrat på detta och jag har kört med en massa olika hårdbeten. För någon vecka sedan var det popper som gav mig ett par fina fiskar upp emot kilot. Nu kommer vi in i den period som kanske är den roligaste som abborrfiskare. Fiskarna samlas och kan vara grymt huggvilliga samtidigt som de börjar vara i relativt bra kondition.
Beten och teknik
De beten jag fastnat för är Rapala Rippin Rap och Rapala V-blade. Båda vibrerar kraftigt och har rasselkulor som hörs ända in i båten. Den sistnämnda har blivit något av en favorit och också levererat de största fiskarna.
Den teknik jag använt mest är att ”jigga” in betet. Jag låter betet sjunka till botten, vevar sedan in det medan jag sakta lyfter spötoppen för att sedan sluta veva och låta betet sjunka. Om det funkar bättre än att ta in betet på något annat sätt låter jag vara osagt men för mig har det fungerat.
Samarbete
För några dagar sedan fiskade jag med min son och ute på vattnet var även Håkan och Martin. Fisket var serverat på silverfat då Håkan varit ut tidigare under veckan och hade koll på vart abborrarna hade hållit till. Dagen startade bra med några fina abborrar och efter ett par timmar med lite långsammare fiske var vi på olika delar av sjön. Fördelen med att vara två båtar är att man snabbare hittar de större koncentrationerna av fisk och det dröjde inte länge innan samtalet från Håkan kom. De hade fått ett par fina med en topp på 1080 gram och han tyckte att vi skulle komma dit. Efter en kort förflyttning lade vi oss vid dem och kunde snabbt se att de drog fisk efter fisk.
Det tog inte många kast med min V-blade innan det sög till ordentligt. Efter ytterligare en grym håvning av William vägdes den till 1100 gram och det var bara att tacka för att grabbarna delat med sig av stället. Det blev ett par till abborrar innan vi var tvungna att packa ihop och det var med ett glatt humör vi kunde summera en grym fiskedag.
