Våren inleddes med höga förväntningar och förhoppningar på fisket. Så snart isen släppte stod jag där redo på att fånga det hetaste havsörings fisket jag haft ever och jag tänkte inte missa en sekund av det.
Tidiga mornar före jobbet, på lunchen, efter middagen… Efter väldigt många turer senare, med perfekta väderförhållanden, oslagbart vacker natur, glödheta hotspots,läckra beten och inte EN fisk. Då hann man börja undra om hoppet ändå skulle överge en.
På vårens kanske blåsigaste dag fick vi för oss att ändå åka ut en tur med båten. Vi försökte hitta lä sida och ta oss till några ställen där vi sett och fått fisk tidigare vårar.
Det blåser betydligt mer än vi tänkt oss och fisket blir svårare när vinden kommer från flera håll.
Vi rundar en udde och precis i kanten säger det smack! En riktigt fin öring fattade tycke för en KALLAN i färgen SPC .Vi hinner knappt släppa tillbaka förrän vi får dubbel hugg.
När vi kastat av stället och inga fler kontakter förflyttar vi oss vidare. Och av en slump i försök om att hitta lä för blåsten styr vi över en ytterligare liknande udde där vi bestämmer oss för att stanna till och lägga några kast.
Johan får fångar en på andra kastet. Och kort därefter tror jag att jag fastnat i botten men inser snabbt att det är en pigg öring som drar i väg med draget. Dagen fortsätter med flera hugg, och stora följare. Helt galet fiske lyckan är total och hoppet återfunnet tack och lov.
