Efter en vår med fokus på gädda så var det äntligen dags för lite insjöfiske efter abborre tillsammans med min gamla vapendragare Robert Führ.
Vi hade bestämt oss för att fiska en sjö där vi hade fina resultat under hösten. Frågan var bara var vi skulle hitta fisken… Det är alltid en utmaning i ett vatten där man tidigare bara fiskat under andra säsonger.
Under bilresan beslutade vi oss för att börja testa friliggande, steniga partier med djupt vatten kring på morgonen och därefter utvärdera och kanske testa grundare områden med vegetation under eftermiddagen.
Redan på första stoppet kom vi i kontakt med ett par fina fiskar. Huggen var stenhårda och fiskarna fightade extremt hårt i det kalla vattnet.
Robban inledde med en fisk på dryga 1200 gram och en som precis vägde över kilot innan jag landade min första. En vacker borre på 1340 gram som klippte en 7 cm Rippin Rap i färgen Live Bluegill.
Rippin Rap är ett favoritbete på grund av att det går att fiske på så otroligt många sätt.
• Fiska hem det snabbt med korta spinnstopp i frivattnet
• Jigga hem den och var beredd i droppen
• Studsa den mot sten och botten för att väcka uppmärksamhet
• Fiska den som en jigg mot botten och låt den ligga helt still – abborren plockar den från botten
• Vertikalfiska med den – både från båt och is
Ett annat vibrationsbete som jag gillar är Rap-V Blade. Den kan också fiskas på många olika vis och har dessutom två infästningspunkter på ryggen. Genom att variera dessa så får man olika egenskaper och gång.
Jag har haft stor framgång med att byta ut den bakre kroken mot en Bladed Hybrid-trekrok från VMC för extra blingbling och attraktion. Vissa dagar verkar abborren fullkomligt älska, eller om de hugger av ilska, det lilla spinnarbladet på kroken. Resultat ger den hur som helst!
Vi fick ett par fina fiskar till men ingen som pressade vågen över kilot innan huggruschen plötsligt dog ut.
Vi letade runt och testade både grynntoppar, djupbranter och frivatten utan större lycka innan vi styrde in mot grundare vikar med gräs. Tyvärr var det enbart mindre individer som drog i betena och när vi valde att bryta framåt sen eftermiddag kunde vi konstatera att morgonstället var det enda som kändes hett. En bra lärdom inför kommande pass om inte annat…
