Projekt Storabborre 2016
Trög start på abborrsäsongen!
Förra året var fisket i den ”lilla abborrsjön” extremt segt tidigt på våren. Därför var det mot bättre vetande jag ändå lade årets första pass i just den sjön. Inte helt otippat var det komaläge som gällde även nu. Dropshot, långsamt och bottennära spinn, nekorigg, texas och carolina, allt var dödfött. Inte ens livebait levererade. Lyckligtvis är man utrustad med en ängels tålamod, även om man inte rent utseendemässigt kan jämföras med en. Nästa pass bar det istället iväg mot en av de projektsjöar som jag tänkt utforska detta år. En fantastiskt fin sjö som vi fortsättningsvis kan kalla för ”Paradiset” på grund av de natursköna omgivningarna.
Premiär i Paradiset
Det är alltid spännande att besöka ett nytt vatten där man får börja fisket med ett ”tomt blad” och söka all kunskap själv. Att utforska den här sjön blir en stor utmaning för här finns i motsats till den ”lilla abborrsjön” stora ytor att söka av. Det kryllar av trånga sund, små vikar, djupa och grunda delar som det troligen tar en livstid att få koll på. Ett stort plus med Paradiset är att det oavsett väder alltid finns möjlighet att fiska i lä någonstans.
Nerkörda staket och vilse i Lousianas träskmarker
Innan vi ens fått i båtarna lyckades klantskallen Strömberg köra ner ett staket som omgärdade den gräsmatta vi fick lov att använda för att komma ner till vattnet. När det pinsamma debaclet var avklarat fick vi kämpa oss ut i sjön från något som skulle kunna liknas vid Lousianas träskmarker. Här var ett myllrande fågelliv, hägrarna satt på rad i vassen, gäss som ruvade på varje grästuva och majestätiska svanar kryssade omkring i full gång med sina bobyggen. En och annan rovfågel cirklade i luften. Tänkte skriva gamar här först, men dom finns ju inte i Sverige så då hade jag väl blivit anklagad för att överdriva historien lite väl mycket. Det enda som fattades för att stämningen skulle vara komplett var en tandlös musiker spelandes ”Duelling Banjos” samt några gapande pansartaxar (krokodiler) på stranden. Tog man fel vattenkanal var man snart fast i en återvändsgränd. Som tur var räddade Google Earth situationen så vi till slut hittade rätt väg ut till sjön. Men det var med ett nödrop!
Återvändsgränden – ett specifikt fiskeställe!
När man första gången fiskar i ett nytt vatten är det givetvis viktigt att leta efter ställen med gott om betesfisk, större predatorer vill av bekvämlighetsskäl inte ha för långt till ”matbordet”. Redan vid första udden tecknade ekolodet fina stim som även omgärdades av några större ekon. Tyvärr var nog festen redan över för vare sig betesfisk eller rovfisk visade minsta intresse för våra förföriskt presenterade beten.
När jag söker nya fiskeplatser försöker jag alltid hitta vad jag kallar för ”specifika platser” En plats man alltid kan komma tillbaks till och ha stor chans att hitta fisk på. Ett bombsäkert ställe alltså! Inte bara en vanlig djupkant eller grundtopp. Det kan istället handla om en liten avvikelse på en djupbrant, en liten knappt märkbar fördjupning på en plattbotten eller liknande. Exemplen kan göras många. Det finns såna platser i alla sjöar och det behöver nödvändigtvis inte vara ställen där det kryllar av betesfisk, det kan ändå vara ett favorittillhåll för större fisk. I Vättern har jag hittat ett par såna här ställen som i stort sett alltid håller mycket röding på väldigt begränsad yta. Dom är inte där för att jaga utan uppehåller sig istället på platsen mellan jaktpassen.
Under dagens febrila sökande är jag rätt övertygad om att jag hittat precis ett sånt ställe. Vi såg mycket fisk här både pelagiskt och vid botten. En del var gäddor, men säkerligen var även ett flertal av bottenekona av den randiga arten. Visserligen fick vi bara abborrar upp mot 6 hekto, men absolut hade vi större fiskar på. Det är ju så, dom tyngsta släpper alltid. Vi döpte stället till ”Återvändsgränden” på grund av dess karakteristiska utseende. Jag ser redan fram mot nästa besök. Sitter det inte en borre över kilot där under året lovar jag att käka upp fiskemössan med hull och hår.
Skitfiske på er!
Med vänlig hälsning Björn ”Carlo” Karlsson
Tips på några sköna utrustningar från Shimano för abborre.
En utrustning jag fiskar mycket med är en kombo av en Shimano Sustein 2500-rulle tillsammans med ett Shimano Sustain 5-15 grams spö 6,10 fot långt. En både estetisk och superkänslig kombination i svart och silver.
För lite tyngre fiske med vikter från 15 gram använder jag ett Shimano Yasei White 7-28 gram 8 fot långt med en Shimano Stradic 2500 C14+. Grymt skönt!
En Creme De Lux-kombo som är riktigt roligt att drilla fisk på. Shimano Stella 1000FI tillsammans med ett Shimano Yasei White Perch. Fjäderlätt och hyperkänslig kombo i världsklass.
Läs mer om dessa utrustningar i Normarks katalog. Klicka här!
Tidigare inlägg Projekt Storabborre 2016
Projekt Storabborre lever vidare
