Det var många timmar kvar till ljuset skulle visa sig när jag hade packat bilen och satte mig vid ratten, färden gick norrut mot de djupa skogarna i Finnmarken för att utmana den vackraste fisk som jag vet..rödingen!
Mötte upp med fyra vänner från Sveg för att åka de sista oplogade kilometrarna till sjöarna med skoter då snötäcket var alltför tjockt för att ta sig fram med bil. Väl framme så visade det sig att isen var helt ren från snö och två decimeter tjock, eller som vi säger stridsvagnsäker.
Fiskefrossan var påtaglig i sällskapet när vi kastade oss av skotrarna och borrade våra första hål, det var märkbart att alla hade stor erfarenhet av rödingfiske i dessa sjöar då det användes isborrar i de större storlekarna. Vet ni om att det finns chans att fisk över kilot hugger så använd borrar med minst 130 mm i diameter, personligen kör jag med Mora Nova 160 mm för att slippa svårigheter att styra in fisken i hålet om drömfisken hugger.
Första timmen gick fort och ingen röding var sugen på frukost, många nya hål borrades på olika djup samt alla möjliga variationer på blänken, loppor och mormyskor provades. Rödingpimpel kan vara otroligt psykiskt krävande då man vet att det finns fisk under isen men ingenting händer. Kommer ihåg när jag låg och kikpimplade en gång när två stora rödingar cirkulerade runt blänket men vägrade att nappa, fisken var kvar trots att jag skiftade grejor men ingenting hjälpte, slutade med att en av dom simmade fram och vispade till blänket med stjärtfenan och tog sin kompis med sig och lämnade mig med lång näsa.
Timmarna passerade och jag tackade högre makter att jag hade klätt mig ordentligt då det var ett flertal minusgrader och en rejält pinande vind på 15 m/s. Körde med en flytoverall ENtec4 från Sundrigde som verkligen är ett mycket bra plagg, dels om man råkar illa ut och isen brister men oxå som ordentligt skydd mot blåst och kyla. Märk väl att en flytoverall är egentligen bara ett hjälpmedel om olyckan är framme, vill ni vara mer på den säkra sidan så säkra upp med en torrdräkt typ Ursuit som ytterplagg eller som jag en tunnare modell typ MPS som du har under flytoverallen. Det ger dig många extra minuter i kallt vatten innan kroppen kyls ned, en trots allt billig livförsäkring om du fiskar mycket på is eller båt som kan vara helt avgörande.
Den medhavda matsäcken började sina och tre stycken i sällskapet lämnade isen då tålamodet tröt denna märkbart svåra fiskedag. Även jag började tvivla och tränade in några bra bortförklaringar som skulle passa om jag kom hem utan fångst. Tänkte dock ge mitt Twin Blink blänke en chans till innan jag gav upp, detta blänke har en blinkdiod monterat på sig som lyser på själva beten till skillnad mot andra varianter som monteras på linan ovanför blänket.
Denna gång höll jag spöet helt stilla och lät dioden sköta jobbet för att locka till hugg på min maggotagnade krok. Hjärtat tog ett rejält skutt i bröstet när linan började röra sig sidled och visade att äntligen hade en röding inte kunnat motstå frestelsen, mothugget sitter som tur vad i ryggmärgen och jag krokade direkt.
Efter en tuff fight ekade segervrålet och upp kom en röding av fin storlek, inte någon av de största fiskarna som finns i sjön men ändå en mycket vacker fisk som för många är en drömröding! Att trägen vinner hade ännu en gång visat sig vara rätt och nog var det med ett litet leende på läpparna jag klev över tröskeln när jag kom hem. Familjeäran var räddad.
Snart vet jag att rödingarna blir på gladare humör för det har månen talat om för mig, så följ bloggen så återkommer jag snart.
Syns!
