Trots att jag gillar isfiske och vinter tycker även jag att det blivit för mycket av den vita varan i min region. Närmast hopplösa förhållanden råder på de mindre sjöarna och skotrar kör fast på både sjö o mark, dags att styra kosan lite söderut på större vatten…öringdags!
Svårigheten att få tag i betesfisk hade stoppat mig tidigare, men när väderprognosen var gynnsam fanns ingen annan råd än att nalla på löjförrådet i frysen. Mats som sällan missar ett öringpass hängde på, alltid bra att vara två om något oförutsett inträffar.
Efter en del utveckling av tacklet förra säsongen fanns ingen anledning att ändra på något, dock provar jag nu en huvudlina från Sufix för vinterfiske och det lovar gott. Den minst meterlånga tafsen utgörs av Sufix Invisiline 0,40 flourocarbon med en löpkrok samt en fast VMC 8650BZ strl 8, ovanför tafsen kulbly 2,5 gr samt en lysgummipärla som stopp mot tafsen. Fisket sker där bottendjupet är 15-25 m, men benlöjan som är huvudfödan håller sig nära isen så betet fiskas på 1-3 m.
Men vad i hela friden, vippan viftade på tredje spöet innan vi ens fått ut allting! Rullen snurrade på friskt när jag kom fram så ett distinkt mothugg var det enda raka, bara någon sekund efter krokning förstod jag vad som satt i andra änden.
Kan det bli bättre på en premiär? En magnifikt vacker redig hanfisk var perfekt krokad och och fick posera en kort stund innan returnering, snacka om drömstart.
Faktum är att vi missade även två fällningar som jag är ganska säker på var öring, men det var trots det glada miner när vi packade ihop för dagen. En sak är säker, jakten på ”hon” fortsätter.
Syns!
