Det är inte helt sällan jag vaknar innan klockan ringer. Framförallt inte när det står gäddfiske på schemat. Men när mobilens alarm är ställt på 03.45 och jag ändå vaknar innan det ilskna pipandet satt fart vet man att fiskesuget är totalt. Så är det den här morgonen…
Jag och Stefan Källström ska fiska gädda och vi ska göra det på en plats som kräver en lite längre transport utomskärs. Vi har kollat, och dubbelkollat, prognoserna och de är samstämmiga: mycket svaga vindar och regn. På rampen möts vi av hård vind och sol från klarblå himmel… 100 % fel med andra ord.
– Det är nog ingen fara. Vi sticker dit ut ändå, resonerar vi samtidigt som båten fylls med fiskeprylar.
Båten sjösätts, jag klär på mig ett extra lager kläder men skippar stövlarna. Allt för att spara tid då suget att komma ut på sjön är större än min förmåga att tänka rationellt.
Efter tio minuter i hög fart har det stänkt in så pass att jag är genomblöt om fötterna. Och vi är inte ens halvvägs. Stefan torkar vattnet ur ansiktet, vänder sig om och frågar om vi ska köra på plan B istället.
– Det ska vi, svarar jag.
Plan B ger fisk omgående
Efter en snabbkoll på sjökortet beslutar vi oss för att testa ett par områden där vi aldrig tidigare fiskat. Men förutsättningarna ser bra ut tycker vi och dessutom borde vi få lite lä.
Väl på plats kan vi konstatera att solen värmer rätt skönt och i det klara vattnet ser vi hur fjolårsgräset fläckvis täcker botten. Det ser helt enkelt bra ut!
I mitt andra kast för dagen kommer en liten gädda, som skjuten ur en kanon, och klipper en Peto i specialfärgen Smelt on the Beach (läs gärna mitt inlägg om specialfärgerna på Peto och Super Shadow Rap här) bara någon meter från båten. En bra start!
Trots idogt kastande bjuder den nya platsen inte på fler kontakter med fisk. Däremot får vi en naturupplevelse i form av hoppande öring ett tiotal meter från båten.
Vi bestämmer oss för att göra en förflyttning och testa nya platser. Ingenting händer och givetvis kommer tankarna smygande. Om vi bara kunnat fiska där vi ville…
Ett antal grynnor kanter finkammas med olika beten, från olika håll och i olika hastigheter. Resultatet är minst sagt skralt… Jag får en gädda i fyrakilosklassen på en rödsvart Otus och har en följare i samma storlek som lojt vänder vid båten.
Stefan missar en fisk som lämnar tandmärken i stjärten på hans Otus och konstaterar uppgivet att han inte har något flyt för tillfället. När jag påminner honom om hur han skåpade ut mig totalt under vårt senaste abborrfiske tillsammans [läs om det här] ser han lite nöjdare ut.
Lång förflyttning ger resultat
– Ser du vad jag ser? Stefan blickar ut mot öppet vatten och pekar. Håller det inte på att lägga sig..?
Han har rätt. Sjön som tidigare gått vit lägger sig. Vi bestämmer oss omgående för att göra en lång förflyttning trots att halva dagen har gått.
Väl på plats fortsätter jag fiska med min rödsvarta Otus. Då det är djupare här väljer jag att förtynga den med 25 gram via Storms smidiga viktningssystem; R.I.P Adapter.
Det tar inte många kast innan den första fisken på den nya platsen hugger. På lång lina, efter ett par snabba vevtag, hugger gäddan strax över botten. Mothugget sitter där det ska och efter en bra fight kan jag snart lyfta in en lång fisk som börjat äta upp sig efter leken. Hon får snabbt återvända ner i vattnet efter ett par bilder.
En kort stund senare återupprepas det hela och på nytt gungar det skönt i mitt Yasei Pike-spö. Samma bete, den rödsvarta Otusen, har lockat till hugg. Fisken går tungt och stångar i djupet innan den glider in i håvnätet. Proceduren med fotografering och återutsättning upprepas. Skönt att förflyttningen ger resultat!
På vägen hem över vattenvidderna kan vi inte riktigt släppa tanken; Tänk om vi kunnat fiska vår plan A hela dagen…
