I helgen var det återigen dags att försöka fresta abborrarna till hugg. Högtryck och sol bådade gott även om väderprognoserna talade om hårda vindar – framförallt under eftermiddagen. Jag och Robban Führ bestämde oss för att testa ett för oss helt nytt vatten.
Morgonen bjöd på ett magiskt höstväder med hög luft, klarblå himmel och nästan helt vindstilla. De gulnande björkarna badade i morgonsolens ljus när vi gled ut från rampen.
I ett av de första kasten hade Robban hugg och det kändes som att vi var rätt. På branten upp mot ett grundområde såg vi enstaka större fiskar, troligen abborre, som tryckte mot botten. Men hur vi än trugade dem, med olika beten, farter och metoder, ville de inte hugga ordentligt. De stötte mest på betena utan att ta dem ordentligt.
Gäddorna blandar sig i leken
Sakta men säkert ökade vinden och när vi ankrade med elmotorn på dagens andra ställe blåste det rätt hårt. Robban fick ett par abborrar och jag ett par mindre gäddor. Självklart fick jag frågan ”Skulle vi inte fiska abborre?” med ett litet leende från fören.
Ett par kast senare var ordningen återställd när jag krokade av en borre samtidigt som Robban drillade en gäddsnipa. Inte helt oväntat fick han samma fråga som han ställt ett par minuter tidigare i retur – men den förblev obesvarad. Stämningen är alltid rå men hjärtlig när vi fiskar ihop.
Vinden ökade ytterligare och vi bestämde oss för att testa ytterligare en plats. Förhoppningen var att vi kunde ligga lite i lä bakom en udde och kasta ut mot en djuphåla eller i strömkanten som bildades vid uddens spets.
På ekolodet kunde vi se mängder med fisk nere i djuphålan och upp mot grundkanterna. Efter lite trixande kunde vi konstatera att det var långsamma presentationer som gällde.
Robban tacklade om till dropshot och stod snart med böjt spö. Jag fiskade med en Storm Largo Shad i färgen Houdini riggad på Storm So-Run Stand Up-skalle. Det är en jiggskalle med platt ”haka” som gör att betet står upp på botten istället för att lägga sig ner. Det gör det lättare för abborren att suga i sig betet som imiterar en liten fisk som käkar från botten.
Långsam presentation lockade till hugg
Jag lät betet, på tiogramsskallen, sakta hoppa fram över botten med långa pauser. Och det var i dessa pauser som huggen kom. På branterna var det abborrar som sög i sig bete och när jag kastade akterut, ner i djuphålan, klippte gösarna det utan pardon. Mitt Poison Adrena bugade djupt under gösarnas knyckar.
Fisket dog sakta ut och vi bestämde oss för att söka vidare. Mitt i en stor vik, med helt platt botten, tecnkade ekolodet bilden av ett stenparti och i anslutning till det stod det lite fisk. Ett par abborrar och en gädda, i abborrstorlek, högg – men det kändes inte jättehett.
Dubbelhugg efter dubbelhugg!
Vi sökte oss, rätt landnära, mot platsen där vi tidigare haft kontakt med fisk. När vi kom tillbaks, efter att ha varit borta någon timma eller två, var det ännu mer fisk i vattnet enligt ekolodet. Vi ankrade och började kasta upp mot grundtoppen. I första kastet fick vi båda och dubbeldrillade. Det var startskottet till ett galet race! I närmare tjugo kast i rad drillade vi båda samtidigt. Tappade man en fisk under drillningen högg nästa omgående. Robban räknade till 28 kast i rad när han fick fisk. Jag hade under samma tid ett enda kast utan fisk. Det var helt galet!
Vi hann inte ens börja veva innan huggen kom. Abborren stod till synes på rad under ytan och klippte betens så snart de singlat ner ett par meter under ytan. Merparten var fisk kring 2-6 hekto men ett par pressade vågen närmare kilot. För min del tog alla fiskar åter på en 3″ Largo Shad i färgen Houdini – en naturlig färgsättning som jag tycker funkar bra i många vatten.
Lika plötsligt om huggruschen startat avslutades den. Helt plötsligt var det inget som högg… Man kunde känna försiktiga stötar i betet men inte alls som för någon minut sedan. Jag bytte till en lättare jiggskalle, för att betet skulle vara längre tid i huggzonen, och det hjälpte till en viss del.
Hundratals abborrar landade
Sakta men säkert ökade vinden och när vi bestämde oss för att bryta gick vågorna höga på den lilla sjön. Kanske inte storm – men långt över 10m/s i fall. Väl i land kunde vi summera ett fiskepass med långt över hundra landade abborrar var. Totalt över 200! Det som började som ett trögt fiskepass, där vi fick testa olika tekniker för att komma rätt, utvecklades till en riktigt hugg-bonanza!
Fiske handlar om rätt teknik och bete, på rätt plats, vid rätt tidpunkt. När de tre faktorerna stämmer överens kan fiske kännas enkelt. Det gjorde det verkligen denna eftermiddag!
