Plötsligt är det värt all väntan, kroppen blir varm och kölden är borta!
En kall & kylig morgon
Dörren stängs med en smäll bakom ryggen på mig. Kölden är ett faktum. Det knarrar under dom svarta stövlarna när jag ruckar lite på handtaget till bildörren. Usch! Skulle man verkligen ge sig ut i det här?
Jag tycker hösten är på väg bort alldeles för fort. Dom riktade passen efter större gädda, det pelagiska fisket i bland stimmen har blivit alldeles för få. Med mycket jobb och stressen i vardagen skulle det bli skönt med ett avkopplande fiskepass. Att stänga ner systemet och nolla hjärnan och bara umgås med vänner och kasta lite.
Här och var skymtades svarta isfläckar på vägen. Det var riktigt halt under bilen. Ett par rådjur och en räv rörde sig långt ut på den förbipasserande åkern. Dom fryser nog inte?
-Riing Riing (Telefonen ringer)
-Godmorgon morgon… Jodå jag är strax där vännen.
Jag och Jimmy skulle besöka en större sjö idag och leta efter tjockare stim med sik! Planen var simpel. Att snabbt försöka lokalisera betesfisken som idag förmodligen är upptryckta längs kanterna på djupare strukturer. Stora beten med paddel men även tail. Och en stor gnutta tålamod!
Storm´s T-Bone 23 cm
Det är en stilla sjö som möter oss när vi lämnar bryggan. En kall och tunn dimma ligger fortfarande kvar längst bort i horisonten. Vi kryssar oss fram mellan ett par små öar och saktar in. Precis i sundet, upptryckta mot kanterna hittar vi siken. Ett enorm högt och även långt stim. Det sträcker sig ett par hundra meter och det känns som vi hittat området för dagen.
Jag har prydligt plockat fram två beten för dagen i ära som jag tror hårt på. Storm´s nya T-Bone 23 centimeter är en given favorit. Ett bete som trycker mycket vatten och ger en riktigt bra vaggande/rullande gång. Ett ”storgäddslunk” som kommer urskilja sig bland sikstimmen. Färgen (COW) känns som ett bra väl idag för att efterlikna betesfisken så identiskt som möjligt.
Betet är lättkastat och kan med fördel riggas på en mängd olika sätt. Idag ska vi ner på djupet så 25grams vikt fick bli valet.
Det andra betet för dagen är en X-rap Otus som är redo att åka i. Även den riggad med 25 grams RIP vikt och blir ett super hett alternativ till paddeln. Otus har en lugn förförisk gång med en bred svans som svajar både i vevningen men även i droppet.
I väntans tider!
-Var ställer vi oss då?
-Ja antingen kör vi kanten inifrån och ut eller tvärtom. Det känns åtminstonde som att en drift är struket. Vi ankrar upp på flera ställen hellre och förflyttar oss längs med.
Vi väljer att börja utifrån och kasta in mot den dalande brantkanten. Ekolodet visar nästan 18 meter och via Side image ser vi det upptryckta enorma sik-stimmet.
–Fan det måste gå riktigt grov fisk här Jimpa! Frågan är väl bara hur lång tid det ska ta? Eller i värsta fall dagar haha.
-Haha ja det får visa sig.
Vi påbörjar vad som ska bli en lång väntan. Dom små vattendropparna kristalliserar sig i spöringarna och jag får då och då borsta rent i öglorna. Vi varvar kasten med mindre pauser och en varm kopp te eller kaffe. Händerna är köldstela och varje vevtag känns som en evighet. Då och då rättar jag till stingern och trycker in spiken i den anpassade gjutningen i magen på T-bone.
Timmarna rullar på och vi hamnar i ett sånt där vakuum. Ni vet när man nästan glömmer bort tid och rum. Huttrandes står vi och pratar om fiske och tävlingar, båtar och ekolod. Om trädfällning och vedklyvning. Kvällen till ära skulle även den delas gemensamt med god mat och dryck vilket också bollades fram och tillbaka.
Och plötsligt händer det! En smäll som nästan drog spöt ur händerna på mig. Ni vet ett sånt där hugg så man i nästa sekund bara skrattar. Det var så löjligt hårt…..
En proppfylld mage med SIK!
–Håven Jimpa! Satan va stark hon är då? Haha sjukaste..
Jimmy står snabbt redo och jag försöker försiktigt lägga lite press på fisken för att känna vad vi har att göra med. Stark är hon i alla fall. Hon drar iväg en sväng för att ge med sig relativt lätt i nästa sekund.
-Där är hon! Njaa inte riktigt så stor som jag trodde, men en mer än godkänd välmatad höstgädda. är du redo?
-Japp! Nu så!
T-bonen släpper i samma ögonblick gäddgapet och trasslar in sig i håvnätet. Hon har inte längden som krävs för att det sticka iväg över 10-kilos strecket tyvärr. Men det spelade faktiskt inte så stor roll! Vi hade en plan och den leverera. Sånt är alltid himla skoj.
En sik stinnad buk ramlar över relingen och vi hinner ta ett par snabba fina bilder innan hon får simma tillbaka. Jag njuter en stund och försöker memorera hur det gick till egentligen. Vart kan hon ha stått? Hur kastade jag? Högg hon i spinnstopp, gjorde jag ens spinnstopp?
Kroppen var varm och fylld med adrenalin. Jag frös inte längre. Hon måste ändå stått i frivattnet. Ekolodet visar fortfarande 18 meter och brantkanten är en kastlängd bort.
-Haha hon gick i fällan där Jimpa! T-bone fegisen levererade!
Det hände inget mer under dagen. Vinden började tillta och det blev ytterligare nån grad kallare. Vi fick ändå med oss en fin fisk och nu väntade faktiskt en varm dusch för att sen börja styra upp kvällens middag. Än finns hoppet att hinna köra några pass till om vädret tillåter. Skitfiske på er!
