Makalöst abborrfiske i hårt väder!

I stugan är det varmt, skönt och i den öppna spisen sprakar elden. Utanför är det något helt annat. Vinden viner, regnet vräker ner och morgondagens fiske ser ut att bli en kämpig historia. Fisket efter storabborren och alla förberedelser ser bokstavligen ut att blåsa bort.

Det är i mitten av mars och runt köksbordet i den stuga vi hyrt sitter jag, Jonatan Nellfors, Andreas Ingrids och Danne Persson. Alla har vi fullt fokus på skärmen och det digitala sjökortet.

– Kolla här, säger Jonatan, och pekar på en långsträckt vik. – Här borde det väl vara ganska vindskyddat? Eller vad tror ni?

Ordet ”ganska” är centralt när vindprognoserna pekar mot 15m/s och byvindar närmare 30 sekundmeter.  – Det är absolut värt ett försök, konstaterar vi andra.
– Vindriktningen borde innebära att sjögången inte blir så farlig, säger jag samtidigt som jag innerst inne undrar om det verkligen stämmer. Vi har trailat våra båtar långt och att ställa in fisket på grund av dåligt väder känns inte speciellt lockande. Att ge upp innan vi ens har testat är helt enkelt inte vår grej.

Prognoserna talar samstämmigt om en tillfällig minskning i vindstyrka under tidig morgon och vi bestämmer oss för att vara på plats i gryningen.

Lugnet före stormen

När mobilens larm ljuder är vi alla snabbt på fötter och frukosten intas med samma hastighet och beslutsamhet som en utsvulten gädda när det serveras mört. Det finns liksom ingen tid att spilla och snart är vi på väg. Båtarna sjösätts snabbt och vi lägger rutten till den tänkta fiskeplatsen. Jag och Jonatan i min båt och Andreas och Danne i hans.

Sida vid sida, med hjälp av elmotorerna, glider vi in i viken samtidigt som morgonens första solstrålar når över trädtopparna. Det är vackert, vårlikt och förväntansfullt.

Redan i första kastet krokar Andreas en fisk och min första tanke är att ”Så här lätt kan det väl ändå inte vara”. Sekunderna senare står även Danne med bugande spö och de konstaterar båda att det är gädda. Vackert tecknade och välmatade fiskar som snabbt krokas av i vattenytan.
– En gång gäddfiskare, alltid gäddfiskare, skrattar Danne.

I vår båt är det Jonatan som först kommer i kontakt med fisk. Även det en trind och vacker gädda. Och så fortsätter det. Alla fyra krokar gäddor upp till fem-sex kilo och på våra abborrgrejer är det riktigt roliga fighter – men det är inte för gäddorna vi är här.

Vinden ökar succesivt under förmiddagen och bitvis är det nästan svårt att stå stadigt i båten när vindbyarna trycker på. Efter det inledande gäddracet har fisket närmast dött ut. Jonatan har kontakt med en abborre som nyper av stjärten på hans jigg innan han till slut lyckas landa resans första abborre. En vackert tecknad fisk på dryga 1445 gram som plockade upp en långsamt fiskad Mangrove Minnow i färgen Motoroil inne i gräset.

Vi ropar på Andreas och Danne i den andra båten och berättar att vi hittat en fläck som verkar hålla fisk. Att vi ska hjälpas åt att knäcka koden är en självklarhet och snart ligger de i samma område som oss.

Tröga fiskar kräver långsamma presentationer – eller?

Fisket fortsätter vara svårt och vi känner hur abborrarna bara petar på grejerna. Jag börjar laborera med lättare skallar, tunnare tafsar och allehanda riggar – allt för att försöka knäcka koden. Vinden tilltar och även regnet och det svåra läget känns plötsligt ännu svårare. Så hörs plötsligt ett förlösande rop på klingande dalmål från den andra båten: FISK!

Andreas spö bugar djupt och utifrån knyckarna ser vi att det rör sig om en abborre. När den går i håven ser vi att det är en finare fisk. – Den tog på ett jerkbait, Shadow Rap 11 centimeter, ropar Andreas. – 1640 gram och nytt PB, fortsätter han glatt och våra gratulationer kommer lika snabbt som vi rotar fram våra lådor med crankbaits.

Shadow Rap är riktigt långkastande beten och i medvinden känns det som att man kastar dem till horisonten. När jag ser hur pass aggressivt Andreas fiskar hem sin Shadow Rap i det kalla vattnet blir jag lite förvånad. När både han och Danne står med böjda spön några sekunder senare är jag inte längre förvånad. Jag är övertygad!

Där vi fiskar är det inte speciellt djupt och gräset är ganska högt. Det ger oss ungefär 50-70 centimeter fritt vatten att fiska hem betena på. Ett perfekt upplägg för en svävande Shadow Rap. Twitch, twitch… PANG! Abborrarna klipper betena stenhårt och det är verkligen inga små fiskar.

Samtidigt som jag håvar en riktigt fin fisk åt Jonatan hör jag hur uppspelta de är i den andra båten. Snabbt väger vi Jontes fisk till 1880 gram, bara tio gram från personligt rekord, men vi båda är nyfikna på vad de andra ställt till med och ger i ärlighetens namn inte abborren den uppmärksamhet en sådan fantastisk fisk borde få.

– Vad är det som händer!? Danne skriker ut sin fråga och när vi vänder oss om ser vi hur han står på knä. Stirrandes ner i håven.

När abborrarna är i stöten är det bäst att fortsätta fiska på dem och därför låter vi fiskarna vila i håven tills det är dags för vägning och fotografering. Det innebär också att man kan få håva en stor fisk när man redan har en, eller flera, i håven… Det är precis det som hänt.

I den knutlösa håvens säkra förvar har Andreas och Danne två fiskar; 1840 och 2000 gram. Dessutom har de båda krokat av flera fiskar vid båtkanten – för att de ”är sådana där standardfiskar kring 1300-1400 gram”. Det sista är sagt med en stort portion humor och huvudskakningar. Vi kan inte annat än skratta rakt ut! Det är helt galet. Alla fiskar är tagna på snabbt fiskade Shadow Rap ovanför gräset!

Under de resterande timmarna fiskar vi alla fyra med samma bete, i lite olika färger, och det är verkligen det som är melodin. Snabba, aggressiva, presentationer får abborren att sluta tveka och klipper betet stenhårt!

Innan vi ger oss för dagen hinner vi fånga ett stort antal abborrar. Exakt hur många har vi inte koll på – men det är många mellan 1200 och 1500 gram. Fem av dem väger in över 1600 gram och alla är de orörda, otroligt vackra fiskar, med blodröda fenor och majestätiska ryggfenor.

Under kvällsmaten är vi helt överens om att vi haft ett magiskt fiske i riktigt tuffa förhållanden. Det vi inte vet då är att morgondagens väder kommer bli värre och att fisket kommer bli ännu bättre…

Morgonabborre har Shadow Rap i mun

Nästföljande morgon finns det inget tvivel om var vi ska fiska, eller med vilka beten för den delen, och redan i det första gryningsljuset sjösätts båtarna. Väl på plats får vi uppleva ett fiske vi sent ska glömma …

I de första kasten är vi alla i kontakt med fisk. Jag har den dåliga smaken att bränna mina två första, där den ena känns riktigt tung, men Jonatan räddar äran i vår båt. De tre första fiskarna han krokar, och som jag håvar, väger alla över 1500 gram. Att håva den tredje fisken, när det redan simmar två stora abborrar i håven, är smått surrealistiskt men går finfint.

På spinndäcket i Dannes Tracker kan vi se, och höra, hur han och Andreas har samma actionfyllda fiske. Men med ännu högre vikter. De två första fiskarna Andreas landar för dagen väger 1720 och 1740 gram och är båda 49 centimeter. Han är stekhet!

I relativt tät följd landar jag två fiskar på 1620 och 1660 gram. Det innebär att alla i sällskapet, utom Jonatan, satt nya personliga rekord. Innan dagen är slut kommer även hans rekord att slås – men det vet vi inte där och då.

Korta förflyttningar ger nya hugg

Vi fiskar av varje plats noggrant och gör därefter korta förflyttningar för att hitta nya fiskar att presentera betena för. Vädret växlar under dagen och det är precis som att det dåliga vädret triggar fisken. Under korta stunder av uppehåll i regnvädret slutar fisken hugga. När de tunga dropparna, i kombination med den hårda vinden, för ett otroligt oväsen under ytan klipper abborrarna våra beten utan pardon.

– Vi har haft allt väder utom snö, konstaterar Jonatan, under en kort förflyttning och ler snett. Tio minuter senare drar en hagelstorm in över viken och vi kan bocka av det på vår väderlista också.

När haglet slår mot vattenytan vaknar abborrarna igen. Andreas, som jerkar med sitt Zodias haspelspö och en högutväxlad Shimano-rulle, är den som lyckas bäst av oss. Han radar upp stora fiskar; 1700, 1760, 1900 och 1940 gram. Helt sanslöst! Snabbt fiske med stora beten är det som gäller – trots den låga vattentemperaturen.

Lika plötsligt som hagelstormen kom försvinner den igen och vinden avtar. Som i ett trollslag slutar också abborren hugga. Visst får vi en och annan ”standardfisk” kring 1300 men de riktigt stora är inte lika aktiva.

Två kast – två riktigt stora fiskar!

I vår båt tar vi en paus för lite käk och Jonatan passar på att ringa upp vår vän och teamkompis Mathias Holgersson för en kort rapport om fisket. Under samtalet kommer vinden och regnet igen och jag återupptar fisket. När betet slår i vattnet hinner jag bara göra ett par snabba twitchar med mitt Poison Adrena-spinnspö innan det hugger stenhårt. Fisken är riktigt stark och jag meddelar Jonte att det kanske är läge för håv. Samtalet avslutas snabbt och fisken som glider in i håvnätet är 50 centimeter och vägs 1910 gram.

– Har du bytt till Mossback Shiner? Då ska inte jag vara sämre, säger Jonatan, och plockar fram ett exemplar ur sin låda.

Betet hinner knappt landa i vattnet innan hans Shimano Expride-spö bugar djupt under tyngden av fisken. – Den här känns bra. Riktigt bra!

Fisken går i håven och när vi tittar ner kan vi snabbt konstatera att det är en tvåa. Fisken har fantastiska proportioner och vi förbereder vågsäck och måttband medan den får vila i håven.

– Hur stor är den!? Andreas och Danne har hört våra glädjetjut och kommer för att bevittna vägningen. Siffrorna på Rapala RCD-vågen visar 2180 gram och längden fastställs till 51,5 centimeter. Det är helt magiskt att se den stora fisken simma tillbaks i det grumliga vattnet igen.

Vi fortsätter givetvis att fiska under hela eftermiddagen, och fånga flera riktigt fina abborrar kring 1700 gram, men på något sätt så spelar det ingen roll. Vår resa är räddad, komplett och det som gör det extra skönt är att vi lyckats trots de svåra förhållandena. Eller kanske tack vare de svåra förhållandena …

Under de sista timmarna börjar det snöa ymnigt, vinden piskar oss i ansiktet och till slut känner vi att det räcker.

17 abborrar över 1600 gram

Åter i stugan, framför den värmande brasan, kan vi räkna ihop 17 fiskar över 1600 gram på 1,5 dags fiske. Alla har vi slagit nya personliga rekord. Alla har landat fisk över 1900 gram och 50 centimeter. De två största, Dannes på 2000 gram blankt och Jonatans 2180 gram, har passerat en gräns som är få förunnat. Hur många mellan 1000-1500 gram vi fångat har vi ingen aning om …

Vi är helt överens om att ett liknande abborrfiske kommer vi förmodligen aldrig mer få uppleva. Men så länge man fiskar finns chansen och innan vi hunnit passera kommungränsen på vägen hem är nästa resa i planeringsstadiet …

Ta hand om varandra – och skitfiske!

/Mogge tillsammans med Andreas, Danne och Jonatan

Comments

Kommentarer