Kvällssolen värmer riktigt skönt och vid bryggan snattrar ett gäng gräsänder när jag sjösätter båten för ett ”mitt-i-veckan-trollingpass” efter gös. Så här när semestern är slut gäller det att ta till vara på de fina ljusa kvällarna och fiska så mycket som går. Lite gösfiske efter jobbet är ju aldrig fel…
Betena sätts ut, ett efter ett, och spöparavanerna surfar fram på den närmast spegelblanka ytan. En mix av naturliga färger och kontrastrika och skarpa färger som simmar fram på olika djup för att se vad gösen vill ha just för stunden.
Det tar inte speciellt lång tid innan det första hugget kommer. Inte helt oväntat så är det en Down Deep Husky Jerk som lockat till hugg. Så här tidigt på kvällen jagar gösen ofta djupare för att sedan stiga mot ytan i takt med att mörkret faller.
Fisken krokas av i ytan och även om det var en relativt liten fisk så är det alltid trevligt att spräcka nollan.
Hårda hugg i mörkret
Nästa hugg registrerar jag i ögonvrån när jag ser hur spöparavanen plötsligt tvärnitar. Eller rättare sagt; jag ser lysstaven. Spöparavanen ser jag inte i mörkret.
Fisken följer snällt med in och i samma sekund som jag håvar så bockar nästa spö. Den första gösen får vackert vänta i håven där den snart har sällskap…
Två utseendemässigt olika fiskar. Den ena är rätt kort och tjock och den andra lång och smal. Det de hade gemensamt var det faktum att de lät sig luras av Scatter Rap Husky. Den senaste tiden har lite dovare färger, åt det mer naturliga, funkat bäst för min del. Framförallt har beten med guld i, som HFGR och SPG, gått väldigt bra…
Jag kör ett par svängar till över det område där gösarna högg men det är inte fler fiskar som är intresserade för stunden. Och eftersom klockan passerat midnatt är det dags att bryta och åka hem. Det är ju trots allt en arbetsdag som väntar imorgon…
