Det är få saker som går upp emot känslan när våren är kommen och äntligen är det dags att få rulla ner båten för rampen och ge sig ut på den första turen. Och Just denna vår och tur blev nåt alldeles speciellt.
För oss som bor på de lite mer nordligare delarna av landet känns det ofta som vi gått i oändlighetens väntan på att isarna ska släppa medan ni sörlänningar redan gjort flera pass får vi andra sitta lugnt i båten och invänta islossning.
Visst är det fascinerande, vårt avlånga land!
Våren för vissa är försommar för andra.
Jag minns en vår för några år sedan på väg till en fotbollsträning då bönderna precis gödslat markerna, det stank ko dynga i hela bilen. Några utbrister glatt Åh känner ni det luktar -VÅR!
Med en rynkade näsa skakade jag bara på huvudet.
NÄ! VÅR för mig är det när de sydliga friska vindarna sveper in över kusten och det luktar HAV.
För några helger sedan var det äntligen dags skärgårdsfiske efter havsöring…
Fikat packat, varma kläder, en ryggsäck fylld med leksaker till sonen och så klart sovsäck till familjens mest frusna fyrbenta. Det viktigt att alla är nöjda och glada.
Vi lämnar sundet med en lätt bris denna morgon, så där pirrigt ovetande om vad dagen har att erbjuda. Vid öringsfiske vet man aldrig om det fiasko eller succé.
Vi bestämmer oss för att testa av några grunda vikar med stor stenig botten. Temperaturen är 3-4 grader vi söker av och hittar en vik vi tycker känns het. Sen är vi i gång Kasta, veva, stop…. kasta veva stop…
Några svanar gör oss sällskap och överröstar det annars helt magiska lugn som denna dag erbjuder. Det är sällan man får en hel skärgård för sig själv, helt spegelblank och strålande sol och dessutom möter vi inte en båt på hela dagen.
Plötsligt plaskar det till.
Hörde ni! -var det en fisk frågar Johan?
Vi alla vänder våra blickar mot det område vi just hörde ett plask.
Vi ser ringarna suddas ut på ytan längre in i viken.
Johan styr båten allt närmare och det dröjer inte länge förrän den första havsöringen sitter.
Kommande timme är helt galen. Vi har följare eller hugg på varje kast. Stämningen i båten är brutal.
5 åringen som roat sig med att frakta russinpaket med sina bilar fram i fören.
Blir nu avbruten av sina föräldrar med att hjälpa till med både fotografering och håvningar.
Tills han själv utbrister
-Mamma nu vill jag fiska!
William plockar upp sitt spö kastar bestämt sitt drag i den riktning och säger i samma stund att han minsann också ska fånga en.
Han hinner knappt börja veva innan han skriker -JAG HAR EN!
Nu blir det några sekunder av kaos, Johan som knappt hinner fatta vad som händer och samtidigt fixar en knut på sin lina. Jag har redan plockat upp håven och står redo bara fisken närmar sig båten lite till.
Det blir ett slack på linan, fisken rusar in under båten. Linan fastnar i relings listen, fisken kommer upp igen går runt motorn och Johan ropar på William VEVA! …nej sluta veva.
Medan johan försöker få kontroll på situationen ser jag som står med håven i högsta hugg havsöringen komma upp precis framför mig och hinner tänka om den går ut nu eller ner går linan av. Så jag gör en blixtsnabb håvning och den är säkrad och en lättnadens suck sköljer över oss alla.
Vi pustar ut och gläds åt årets första havsöringar och sonen första PB. Vilken premiär det blev trots allt. I slutet av dagen kunde summera ihop nio havsöringar och flera efterföljare.
Framgångsfaktorer:
Under detta pass såg vi att en liten temperatur höjning var avgörande. Fisken hade samlats på en liten yta och huggen kom oftast i samband med vev-stopp. Just detta pass verkade inte färgen spela så stor roll då vi alla körde olika kulörer. Något som är viktigt när man söker fisk över stora områden är att stannar upp och ge det lite tid där man haft hugg. Finns det en finns det ofta flera.
