I lördags var det återigen dags för Pike Challenge, SM-kval Gädda . Jag och Mari bildade Team Rapala Sverige och ställdes mot fyrtiofyra andra hungriga lag. Starten gick klockan 0800 och vi hamnade relativt långt bak i bandet med båtar som gasade ut ur Örnsköldsviks fjärden.
Väl framme vid vår första spot har vi en fin följare men den vill inte ta. Det är inte förrän vid klockan 11:20 som Mari får vår första gädda över 80 centimeter och det tar sedan ytterligare 1 timme innan hon får nästa, en på 89 cm. Själv får jag ett par stycken men ingen som vill var i närheten av minimimåttet.
Ett tag efter att vi pratat om hur ovanlig det är med stora tunga gäddor i havet visar Mari verkligen vart skåpet ska stå. En otroligt grov och välmatad 109 centimeters gädda slukar hennes lilla 11 centimeters Super shadow rap. Vi ser direkt att det är något extra. Maris första plussare för året är landad. Grymt att pricka in en skärgårdsfisk i denna kaliber och att göra det denna dag. Vilken timing!
Vi börjar nu tänka att det faktiskt är möjligt att ta en topplacering. Vi har en mycket bra toppfisk och nu ”behöver” vi ju bara fylla på med 2 gäddor för fullt papper. Tiden går. Vi kör grunt fiske och vi testar lite djupare. Pang! Äntligen får jag på en bättre. Den har nypt en snabbt invevad Peto. Förblindade av Maris gädda är jag först tveksam och tänker nästan släppa i den igen innan jag kontrollmäter den. När jag tittar ner ser jag att stjärtfenan bryter 90 centimeter. Vilken lycka. Med bara en gädda kvar till fullt papper kan vi på liveresultat online se att vi ligger bra till. Vi kastar och kastar och kastar. Vi har under de kommande två timmarna ingen aktivitet alls. Men strax innan klockan 17 drar Mari in ett kast över gräset och där sitter en 83 centimeters gädda. Plötsligt ligger vi tvåa med 452 poäng, bara 2 poäng bakom teamet Elda Norrköping och med Team FVM gäddslem flåsande i nacken med 450.
Vi fiskar på med ett bra humör i båten men det är tyvärr väldigt lite rörelse på gäddfronten. Klockan blir 18 och två timmar tävlingstid återstår, vi kollar lite snabbt det sista liveresultatet då fångstrapporterna mörkas efter 18.00. Vi ligger nu på 3e plats. Både Elda och FVM Gäddslem har ökat. 259 och 256 har de nu skrapat ihop. Nu känns det verkligen som att allt håller på att glida ur händerna. Men Mari hon har andra planer. Kort innan hemfärd tar hon två snabba uppgraderingar en 87a och en på 90cm. Det är nu dags att åka mot hamnen för att inte missa sluttiden och riskera bli diskvalificerade.
Hemfärden går som planerat. Vi hinner inte bara i tillbaka i tid utan det visar sig även att Maris (vår) slutspurt inte bara ger oss segern och en av fyra SM-platser utan också att hon tar hem priset för tävlingens bästa fiskare. Gäddan på 109 centimeter, ja, med den vinner Mari längsta gädda och därmed tar hon hem allt. Vilken succe!
Vi hade en riktigt grym dag med 465 centimeter på våra fem längsta gäddor. Ett helt galet fiske med en sjukt fin fisk på topp. Vårt fiske bedriver vi annars mestadels i jakten på de stora exemplaren i sjöar, älvar och åar. Det är där jag tycker chansen är störst att kunna få en stor fisk. Men i juni varje år släpper vi det fokuset för att arrangera och delta i Pike Challenge i Örnsköldsvik. Det har blivit en rolig tradtion.
Tävlingsfisket som nu blivit väldigt populärt lockar mängder med deltagare. Här samlas weekend warriors med team som äter och sover fiske. Allt från mindre ekipage med 30 hästare till specialanpassade bassbåtar med 300 hästkrafter på akterspegeln. Fisket avgörs oftast under en eller ibland två dagar och för att ditt team ska vinna finns det många parametrar som ska stämma när mer än 30 team är ute på vattnet. Gränsen mellan topplacering och botten kan vara hårfin och därför gäller det att verkligen få ut maximalt av både utrustning och taktik. Här kommer mina tankar kring utrustning/beten för tävling.
Flera utrustningar
Skillnaden för mig mellan en fisketävling och en vanlig fiskedag är att under tävling siktar jag in mig på att fånga tillräckligt många av rätt storlek för att få fullt papper, gentemot när jag fiskar vanligt är siktet en riktigt stor målfisk. Detta gör att jag i regel fiskar med lite mindre beten och lättare utrustning när jag tävlar för då vill jag verkligen ge det yttersta för att fånga fisk som kan ge poäng. En välanpassad utrustning kommer nu verkligen att göra fisket enklare och lättare för kroppen. För mig är det viktigt att kunna kasta långt och med god kontroll på betet.
Jag använder tre olika setups för skärgårdstävling. Varför jag gör skillnad är för att det sjö och älvfiske som jag bedriver kräver snäppet kraftigare spön då fisket oftast sker med större beten och vikter.
Min spinnutrustning består av ett 8´6” spö klassat till 130 gram. Spöts längd gör att man kastar lite längre och att det blir lättare att sätta mothuggen om gäddan tar betet i fart. Då små beten ibland har rätt små krokar är det viktigt att anpassa sig till detta. Rullen har 6:3.1 utväxling vilket är en lagom hög utväxling som passar såväl bra för att hålla kontakten med pigga sommargäddor som för att ibland sakta ner och presentera betet långsamt. För mig är det inte alltid självklart att ha med ett jerkbaitspö men just vid det här grundare fisket har jag det alltid med i båten. En Otus eller Twitchin rap fiskad över gräset kan vara rysligt hett och ibland är det ibland den mest effektiva metoden. Rullen jag använder här har 8:1.1 utväxling för att ta upp slacket snabbt och jag kör numera powervev för ett stabilare och skönare grepp. Vet att många gillar korta jerkspön men lång som jag är har jag fastnat för 7´2” modellen. Tycker att den ger mig mer kontroll vid mothugg och fight. För att mixa upp det har jag också en haspel utrustning med i arsenalen. Den gör att jag verkligen kan fiska betena med mycket fart och jag tycker också att man kan jobba aktivare med spöt under invevning. Kanske är det bara en vanesak men så är min känsla. Haspelspöt gör också att jag kan bryta av ett monotont kasta veva och använda lite andra muskler.
Beten
Varje extra kast är dock bara en extra chans att få en fisk om man kan hålla fokus. Därför försöker jag fokusera huvuddelen av mitt tävlingsfiske till beten som är enkla att fiska.
Mina favoriter till tävling:
Peto, finns både i en 20 och en 14 cm modell. Båda är superenkla att fiska. Bara att kasta ut och veva in. Går att veva både sakta och långsamt. Vill man veva hem dem riktigt snabbt kan man också blya ner dem med en Storm R.I.P adapter så att den håller djupet. De har en riktigt fin vaggande gång som verkar locka de allra flesta gäddor till hugg. Bedriver mycket av mitt ”vanliga” fiske med stora Peto och den lilla modellen har visat sig vara en verklig killer vid skärgårdsfisket.
Super Shadow Rap, en fin vobbler/jerkbait modell som kastar och krokar bra. Ett bete som går att spinna rakt men som verkligen briljerar då man fiskar den aktivt med varierad invevning. Fiskar mest modellen på 11 centimeter men 16 centimeters varianten fiskar också bra. Ett grymt urval av färger för att passa alla typer av vatten och fiskare.
Otus, ett lättfiskat sida sida bete med nytänkande releasesystem som gör att fisken får det svårare att slå sig lös. Kastar också riktigt bra och finns också i en uppsjö grymma färger.
Det var allt för denna gång. Se till att ha utkik på Maris blogg för mer bilder på gäddan och hennes ord om dagen.
Kör hårt med fisket!
Skitfiske på er!
