Om det är något jag fått uppleva och sett under mina år inom fisket och tillsammans med olika fiskare. Är att många av oss har våra egna rutiner, teorier tillvägagångssätt som ibland är svåra att bryta sig ur. Självklart är det många gånger det vinnande konceptet som du själv arbetat fram under dina år på vattnet som kan ge dig resultatet du vill ha. Jag vet i alla fall med mig att en sådan ”svår borttagen” regel hos mig själv men även bland många av mina vänner är att fiska med stora beten. Vissa av dom är så pass präglade att ett bete under 25 cm efter gädda aldrig skulle tacklas på. Jag skulle ljuga om jag inte erkänner att även jag själv älskar att fiska med stora bete. Och har gjort under många år under olika konstellationer.
Men senaste åren har jag även tillåtit mig själv att downsiza mer och mer. Främst för att många modeller inom Rapalas hård/hybrid beten är anpassade efter en större marknad. I många länder skulle ett bete över 20 cm vara ett gigantiskt bete. Och folk över Europa som jag stiftat bekantskap med på diverse fiskecamps och mässor skakad på huvudet när dom ser större beten. En 25 cm Jigg likt Tbone från Storm är det många aldrig skulle fiska. Vilket är synd! Bredden och effektiviteten i ett stort bete kan vara ruskigt effektivt vissa dagar.
Men i den här texten vill jag berätta om ett fiskepass med några goda vänner. Där gäddorna präglades av mindre beten. Eller snarare ett mindre bete! X-Rap Peto 14 cm från Rapala.
Välkomna! Jag är ”Håv-killen”
Jag står lutad över håvnätet. Framför mig ligger ytterligare en fin fisk i håven. Bredvid mig står 2 goda vänner. En av dom tar ett djupt andetag. Ni vet en sådan där suck när fisken äntligen är landad. Vi var nu inne på tredje fiske dagen och vi har redan fått uppleva några härliga minnen. Skratt och gråt vid relingskanten har fyllt dagarna i ända. Även om min egen insats just vid den här tidpunkten har vart iakttagandes med håven i handen. Var det en fantastisk känsla att dela glädjen med mina vänner även om jag numera fick vara ”håv-killen”
Men föga kan man sia i fisket. Att mina vänner skulle få bevittna ett ”downsize” fiske som chockade oss alla till synen av dom stora gummibetena som låg vilandes på mattan i båten. Vinden har tilltagit och dom vita vågtopparna sköljde försiktigt in över relingskanten. Vi fiskade just nu relativt långt ut från lekvikarna. Bland grynn komplex och djupare vatten. Efter en stunds skumpande i den hårda vinden. Tog vi det snabba beslutet om att söka oss längre in mot vikarna.
Följarna!
Medan vi nu driftade av ena kanten in mot en större vik. Tornade större stenblock och strukturer upp sig på vårt Side-Image. Innan vi nådde vasskanter och dom inre bitarna av viken så fanns det ett stort och ”platt” tomt område. Egentligen såg det inte mycket ut för världen men under fötterna på oss. Hängde svajande nate som gungande i takt med vinden. -Det ser hett ut det här. Sade jag medan jag flinandes tog ytterligare ett kast. Plötsligt dök en stor skugga upp bakom min 23 cm Tbone men valde att vika undan.
Nästa kast, samma sak! –Ser ni det här? Jag har större följare i vart och vartannat kast! Efter några minuter med en följetång av gäddor så gav jag upp. Dom var helt apatiska. Det var ändå inget lekbeteende vad vi kunde se. Snarare utlekt fisk som väntade på att börja äta. Men oavsett så fick våra beten bli orörda och frustrationen var hög.
Muse Black 9,1″ med CREED GT 4000 rulle 
X-Rap Peto 14 cm i färgen UV5
Vi tog beslutet att lämna området för en stund och låta det vila. Även om förflyttningen inte blev så lång satte jag mig ner en stund och började sucka och fundera. Vad var det egentligen som avgjorde deras beteende? Det borde bara smälla i grejorna. Någonstans i bakhuvudet fanns en teori om att dom inte orkade ödsla så mycket energi så tätt inpå efter lek. Dom ville kanske ha något mindre och mer lättillgängligt? -Grabbar vi tar om driften igen, jag har en sak jag vill testa.
X-Rap Peto 14 cm ”En munsbit”
Tanken och planen var egentligen rätt simpel. Det klara vattnet och den nu liggandes spegel på vattnet gjorde fisken än mer skygg. Och då att tillägga att den förmodligen inte alls ville slösa energi på något större bete. Jag började packa upp mitt undanstoppade Muse black haspel från 13fishing. Tillsammans med en 13fishing Creed GT rulle i 4000 storlek blir det här en kombo som jag verkligen älskar att använda under tävlingar och när jag fiskar downsize. I baktanken låg även att kunna presentera en X-Rap Peto i 14cm versionen. Långa kast med en högre invevning och distinkta stopp kommer inte ge dom någon tid att tänka en gång extra.
X-Rap Peto 14 är ett litet mindre hybrid bete. Men trots sin storlek har den en förförisk och underbar gång i vattnet. En hårt vibrerande/kickande paddel och en rullande främre kropp. Rent visuellt ser det verkligen ut som en flyende betesfisk. Kroppen är gjord av högst kvalitet ABS plast medan paddel är av stryktålig PVC.
En stor fördel för mig när det kommer till Peto över lag. Är konstruktionen på fastsättningen av paddeln. I fördelningen finner man en 6 spetsig fästanordning i rostfritt stål. Genom att snabbt ta bort den bakre splittringen så kan du enkelt byta din paddel. Du kommer även finna 20 st av Rapalas originalfärger att välja på. Och däribland mina egna favoriter UV5 och SMB (smelt on the beach).
Ett sakta sjunkande hybrid bete med en simmande aktion som sjunker i en horisontal vinkel vid spinnstopp!
Hel*etet bryter lös!
Sakta var vi nu återigen på väg mot det öppna gräsbeklädda området. Vinden har faktiskt börjat tillta och vattenytan krusar nu lätt. Ett extremt långt kast flyger ut från båten. -Haha det där är ett sjukt långt kast det där haha. Filip står fortfarande och kliar sig i huvudet över det där kastet tro jag. Men knappt han jag göra mitt första spinnstopp innan det verkligen exploderar i mitt spö. Men ärligt talat så kändes det mer som en stor sten eller ett helt berg.
–Japp, där satt den! Åh jäklar va tungt det är? Fightande den stora fisken så han det passera många tankar i skallen. Var det ett rejält ”lucky shot” eller funkade verkligen teorin?
– Den är skit stor..Håv-håv-håv killar..
Jag antar att skriken ekar därnere än idag. En fantastisk fin fisk låg äntligen i håven. Och än mer glad var jag att fångstmannen denna gång var jag. Men var är min Peto?
En liten stump av flourcarbonen stack nu ut från mungipan. Någonstans därnere i gapet ligger mitt bete. Uppslukat och borta. Nu gällde det att skynda oss. Få bort bete så fort som möjligt och låta henne vila lite. Vi kikade snabbt ner i håven och både vikt och längderna börjades att spekuleras friskt. Det var en väldigt stor fisk. Dock gjorde tidpunkten på året nu att denna fröken precis har lekt klart och vi landar på blygsamma 10,88 kg fördelat på 117 cm.
Men även om fisken var superfin så stödjer det såklart inte teorin med att dom just nu präglades på mindre beten. Åtminstone inte på bara en fisk. Nästa kast över samma område med samma inspinnings metod så var det dags igen. –Haha skojar du med mig Nellfors? Igen? …
Under dom kommande två timmarna skulle jag få bevittna något som jag aldrig upplevt. Jag lyckades kroka över 7 väldigt fina fiskar i samma område på samma bete och färg. Medan dom stora betena fick ligga orörda eller otuggade i vattnet av mina frenetiskt kastande vänner. –Men! Dom kan ju inte bara vilja äta smått. Det händer inte! Haha
Ytterligare ett kast flyger genom luften. -BAM! Japp där sitter en till. Åh den här känns tung igen. Samma visa var i gång. Kroka ur, mäta och väga. Ytterligare en fet och fin fisk på 8,55 kg. Just där och då var jag nog rätt tagen. Jag satt mig ner en stund och kollade på min sargade Peto. En liten bit av gummit hade blivit ur tuggat. Jag har faktiskt aldrig upplevt en sån tydligt prägel på små beten. Och det var verkligen hur coolt som helst.
Dagen hade kommit till sitt slut och vi var in för en helt fantastisk solnedgång. Båtresan tillbaka var en fröjd och jag mådde mer än bra. När fisket blir svårt och trixat. Ta er tiden att köra mindre beten. Adaptera och genomför! Och för gudsskull, köp en Peto!
/Skitfiske!
