Det är sällan jag ställer väckaren en lördag morgon. Men just denna lördag så gjorde jag faktiskt det. Vi hade bokat in en pimpelträff med sonens kompisar, då en av våra sjöar hade fiskepremiär. Vi vaknar upp till en strålande fin men kall lördag morgon. Men varma kläder och fika med oss var ändå förhoppningarna att det skulle få bli en liten stund med härligt vinterfiske.
En fullsmockad parkering med bilar parkerade både till höger och vänster välkomnar oss, tydligen fler som är på hugget denna morgon. Några minuters promenad utan gnäll och förväntansfulla barn gör att humöret är verkligen på topp.
Solen är fortfarande med oss och inte ett moln på hela himlen, omgivningen och snön bländar oss. Isen är full med glada fiskekompisar som alla hoppas på en dag med fiskelycka. Vi hinner knappt borra klart hålen och släppa ner våra blänken och maggotar innan första nappet. Det är sonens kompis Nils som får dra upp sin allra första röding på ett blänke med blink. Lyckan är total och motivationen på topp. Nu vill alla få en fisk.
Kort därefter hugger det igen en större som lossnar precis vid hålet och hinner smita.
När dagen börja närma sig sitt slut är nästan så att vi inte vill lämna, men med en fylld kvot traskar vi ändå hemåt. Med nöjda barn och föräldrar.
Dagar som dessa lever man på länge, och det är så fint när ljuset kommer tillbaka.
Har du hunnit komma ut på isen? Eller kanske har du till och med redan öppet vatten?
Skitfiske! / Mari
