Tänk va fort det kan vända……
Imorse efter att jag klev av mitt dygnspass från jobbet begav jag mig ut på lite pimpelfiske.
Planen var att fiska ett område där jag haft bra fiske förut. Det blev en riktigt seg start.
Inte en kontakt och inte ett vettigt eko inne på 2timmar.
Tiden rann iväg och eftersom jag hade lite att göra hemma så var det dags att börja tänka på refrängen.
Men då slog det mig att jag fått en fin abborre på ismete på ett ställe för många år sedan. Ett hål till där fick det bli. Det var ändå i närheten där jag parkerat bilen.
Sagt och gjort. Beger mig mot mitt avslutande område.
Sitter där kanske i 10 min då jag ser ett fint eko stiga mot min Jigging ShadowRap, den hugger. En tung fisk , men jag bränner den självklart i hålkanten.
Jag ger ifrån mig ett skrik bestående av ett ”könsord” så det ekar ändå upp på bergstopparn.
En mamma kommer förbi i närheten med barnvagn på den skottade isbanan och jag skäms.
Men tydligen gillar abborrarna i sjön ”könsord” för rätt som det är så fylls hela ekolodsskärmen med ekon.
Dom stiger och det som händer där efter är lite av en dimma. En dimma bestående av adrenalin, huggande abborrar och kaos.
Det hugger och hugger och hugger igen!
Det blir 10 abborrar över halvkilot med denna på 1,22kg och 45,5cm som topp.
Jag älskar men samtidigt hatar pimpelfiske efter stor abborre. Marginalerna är så fruktansvärt små mellan succé och fiasko.
Hade jag inte borrat sista hålet hade jag skyllt på lågtrycket och månen osv. Nu borrade jag sista hålet och fick vara med om de mest intensiva minutrarna från isen någonsin för mig.
Sånt är fisket! Det kan vända på en sekund! Och det älskar jag och en sak är säker, åker man inte ut så har man inte chansen!
Ut och njut! Skitfiske!
